En natt i helvetet...

Det blev en natt i helvetet. Mardrömmar som inte ville försvinna. Tankar som bröt ner mig så fort jag vaknade. Tårar som rann hejdlöst. Och armar som blev såriga. Jag vill inte ha det så här. Varför kommer det tillbaka nu? Varför vill inte tankarna lämmna mig ifred nu? Vad har jag gjort annorlunda denna gång? Jag lever som förut jag gör allt som vanligt men ändå kommer tankarna och minnerna smygande. Den hemska natten. Deras grepp deras lukt andedräkt som luktar starkt av alkohol och deras blanka dimmiga blick. Jag vill inte se detta i mit huvud ag orkar inte det. Jag orkar inte att mina näätter ska påverkas av deras annsikten och deras röster. Jag vill inte uppleva allt detta om och om igen jag vill verkligen inte det. Det är inte i den världen jag vill leva. Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte tappa modet igen jag vill inte brytas ner. Jag vill itne förlora det lilla jag lyckas byggt upp av egen styrka. Jag vill inte försvinna in i det gammla mörkret igen. Jag vill inte gå som i en dimma och bara se det som är en armlängd framför mig. Jag vill kunna blicka in i framtiden. Men jag kan inte det om detta ska komma och tynga ner mig varje gång allt börjar bli bra för mig. Jag orker verkligen inte det jag vill vara där jag är nu. Och försöka ta mig uppåt igen. Men varför börjar dåallt bli så suddigt igen? Jag orkar inte ha det så här jag vill inte att mitt liv ska g tillbaka tilld det som va. Men madans man sitter och väntar på an hhjälp man är lovad som aldrig kommer då är det svårt att hålla hummöret uppe. Och blicka fframmåt. Då är det svårt att stå kvar. För då fallar hoppet undan för att man någonsinn ska få hjälp när den aldig verkar komma. Jag vil bara ut totalt ur dimman. Jag vill inte vara här. Och när väl det kom in ett ljus i mitt liv då ska det tas bort från mig bara för att jag är rädd. Rädd för att kämpa för hårt, rädd för att vinna, rädd för att finna kärleken. Och allt på grund av att jag inte vill bli sårad en gång till. Och rädd för vad kärleken för med sig. Alla moment som är med i kärlek. Allt man utför gemnesamt. Men om ajg skulle få dig så är det värd all smärta i världen. För det jag känner för dig kommer vara starkare än vad skräcken innom mig är. Jag ÄLSKAR dig som vän och jag håller dig hårt om hjärtat. För jag känner mer för dig än som en vän. // Cathrine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0